SAOL
publicerad: 2015
medgörlig
med|gör·lig
adjektiv
~t ~a • tillmötesgående, foglig
| Positiv | |
|---|---|
| en medgörlig + substantiv | |
| ett medgörligt + substantiv | |
| den/det/de medgörliga + substantiv | |
| den medgörlige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de medgörligare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är medgörligast | |
| den/det/de medgörligaste + substantiv |
SO
publicerad: 2021
medgörlig
medgörligt medgörliga
med|gör·lig
adjektiv
me`dgörlig 
●
som lätt förmås att rätta sig efter andras önskemål
medgörlig (mot någon)
belagt sedan 1824
SAOB
publicerad: 1943
MEDGÖRLIG me3d~jö2rlig, äv. (i vissa trakter) mä3d~, vard. äv. me3~ l. mä3~, l. ~jœ2r-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. medgørlig (lånat från sv.); till MED, prep. o. adv., o. GÖRA, v.1 (i sådana uttr. som att göra det l. det med ngn, vara lätt osv. att ha att göra med, se GÖRA, v.1 IV 1 e, h)]
1) om person: som är lätt att komma till rätta med, som (i visst fall l. i allm.) är lätt att förmå till att gå med på ngt l. att göra ngt efter ens önskan l. att ge med sig o. d., som gärna ger efter l. faller undan för l. fogar sig efter andra, (beskedligt) tillmötesgående, foglig, eftergiven, undfallande; äv. i utvidgad anv., om sinnelag o. d. Lindfors (1824). Manderström och Lagerstråle läto sig .. icke öfvertalas att stanna kvar (i regeringen). Ugglas och Abelin voro mera medgörliga. De Geer Minn. 2: 73 (1892). Ett magasin .. där de .. är medgörliga med krediten. Wägner Norrt. 16 (1908).
2) om sak: som är möjlig l. lätt att komma till rätta med; numera bl. tillf., uppfattat ss. bildl. anv. av 1. Törneros Brev 1: 243 (1825; uppl. 1925). Choleran, som dock här var temligen medgörlig. VexjöBl. 1835, nr 1, s. 1. Svenska språket är smidigt och medgörligt i fråga om sammansättningar. Cederschiöld Framtidssv. 51 (1917).
Avledn.: MEDGÖRLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara medgörlig.
2) (mera tillf.) till 2. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 171.