SAOL

publicerad: 2015  
mildra
mildra verb ~de ~t göra mildare; ​till mild 1: ​mildra ett straff
Finita former
mildrarpresens aktiv
mildraspresens passiv
mildradepreteritum aktiv
mildradespreteritum passiv
mildraimperativ aktiv
Infinita former
att mildrainfinitiv aktiv
att mildrasinfinitiv passiv
har/hade mildratsupinum aktiv
har/hade mildratssupinum passiv
Presens particip
mildrande
Perfekt particip
en mildrad + substantiv
ett mildrat + substantiv
den/det/de mildrade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
mildra mildrade mildrat
verb
mil`dra
göra skonsammare
JFR lindra
någon/något mildrar något
någon mildrar något
något mildrar något
mildra domen; mildra följderna av företags­nedläggningen; hennes upp­syn mildrades något
belagt sedan 1761
mildramildrande, mildring

SAOB

publicerad: 1944  
MILDRA mil3dra2, v. -ade; l. MILDRAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr ä. d. mildre; av t. mildern, avledn. av milder, komp. av mild (se MILD)]
göra (ngn l. ngt) mildare; äv. ss. dep.: bli mildare. — jfr AV-, FÖR-MILDRA.
1) motsv. MILD 2 o. 5 a: stämma (ngn l. ngns sinne o. d.) mildare; blidka (ngn); ss. dep., förr äv. refl.: bli mildare, göra sig mildare; numera nästan bl. med avs. på sinne, känsla, utseende o. d. Ömsom fräck och stolt jag gildrar, / Ömsom mig så slugt jag mildrar. Envallsson Pig. 21 (1781). Jag vill sjunga, jag vill mildra guden. Almqvist Törnr. 1: 146 (1839). Han .. syntes mildra sig, i det han såg på dem. Bremer Hertha 55 (1856). Dorthas uppsyn mildrades betydligt. Alving Bellm. 283 (1907). Bergman LBrenn. 11 (1928).
2) motsv. MILD 5 a, b: göra (ngt) mildare l. mindre hårt l. våldsamt l. skarpt l. ensidigt osv., göra lättare l. lindrigare l. behagligare; ss. dep., förr äv. refl.: bli mildare osv.; äv. bildl. Dalin Hist. III. 1: 245 (1761). Det gifs ett sätt, likväl, att mildra lifvets öden: / Gör godt. Leopold 2: 163 (1794, 1815). (Det) är nödigt att icke välja någon skarp lut, utan en väl mildrad. Fischerström 4: 311 (c. 1795). Skönhet mildrar hvarje kraft till slut. Tegnér (WB) 2: 8 (1808). Mildrade seder .. hade gjort slut på slägtkrigen. Schlyter JurAfh. 1: 65 (1836). Johansson HomIl. 5: 417 (1846; refl.). Tornmurens enformighet mildrades af en glugg här och där. Rydberg Sing. 3 (1894). Kriget hade för en tid mildrat motsättningen mellan Bismarck och den preussiska kungafamiljen. Hagberg VärldB 38 (1927). — särsk.
a) med avs. på dom, straff o. d.: göra mildare l. mindre hård, lindra; nedsätta (straff); äv. i uttr. mildring i straff, lindring i straff. Schmedeman Just. 1522 (1698). Tilsäg honom på mina vägnar mildring i straffet, derest han vil skrida til någon bekännelse. Envallsson Schlenzh. 59 (1796). Domen blef .. mildrad från dödsstraff till tjenstens förlust. Odhner G3 1: 460 (1885). Persson Hyckl. 9 (1908). — särsk. (numera mindre br.) jur. i uttr. mildrande omständigheter, förmildrande omständigheter (se FÖRMILDRA a slutet). 2RA 1: 352 (1723). Begår lifstidsfånge dråp .. och äro ej omständigheterna mildrande; miste lifvet. SFS 1864, nr 11, s. 45. Därs. 1914, s. 977. särsk. allmännare. Det är ju möjligt, att man .. kan .. finna så många mildrande omständigheter (i fråga om folklivet i Neapel), att man ursäktar mycket, .. för hvilket man (först) känt vämjelse. Lundin Alp. 283 (1883). Dahlbäck Åb. 88 (1914).
b) motsv. MILD 5 b β o. γ, med avs. på ljus, ljud o. d.: göra svagare, dämpa. Englund Ged. 39 (1853). Larmet .. blandade sig, mildradt genom afståndet, med fågelsången. Rydberg Ath. 277 (1876). Stark belysning .. mildrar originalets ljuskontraster. Svedberg ArbDek. 139 (1915).
c) motsv. MILD 5 b δ, i fråga om temperatur, klimat, väderlek o. d.: göra (ngt) mera tempererat l. blitt; äv. (föga br.) opers.: bli mildare; äv. bildl. Denne skarpe nordske lufften kunde likwäl genom sådane roligheters (dvs. franska lustspels) idkande något mildras. SColumbus (1679) i 2Saml. 22: 105. En tidigt mildrad vinter befriar Donau från is. 2SAH 7: 88 (1813). Det mildrar i luften. Strindberg Vårbr. 1: 96 (1881). Klimatets mildring. Rig 1918, s. 81.
d) (†) språkv. med avs. på språkljud: göra lättare l. mera välljudande att uttala, göra mindre hård l. mera mjuk o. len; jfr MILD 5 b η. Vr, hvilket Isländarne för välljudets skull mildrat till r. Rydqvist SSL 4: 187 (1868). Därs. 5: 255 (1874).
e) motsv. MILD 5 b ϑ, med avs. på ngt som påstås l. berättas, den språkliga formuleringen av ngt o. d.: göra mindre skarp l. brysk, göra mera hovsam l. modest. Posten 1769, s. 518. (Betänkandet) måste vid justeringen något mildras i formen. 3SAH 6: 43 (1891). (Boken) predikar Stoas läror i en mildrad form. Swartling Stiernhielm 12 (1909).