SO
publicerad: 2021
bov
boven bovar
bov·en
substantiv
●
ibland något skämtsamt
brottslig person särsk. om någon som begått lindrigare brott
teaterbov
jaga bovar; bovar och banditer; han får alltid spela bov i sina filmer
○
äv. försvagat; ibland äv. om icke-levande företeelser
vardagligt
energibov; klimatbov; miljöbov
nu har den boven förstört tvättmaskinen igen!
boven i dramat
den eller det som vållat de aktuella problemenmånga drabbas av brand i december månad, och det är ofta levande ljus som är boven i dramat
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska bove; av lågtyska bove med samma betydelse, urspr. trol. 'gosse' (jfr tyska Bube 'pojke')