SAOL

publicerad: 2015  

mirabell

mirab·­ell [‑el´] substantiv ~en ~er • en typ av plommon

Singular
en mirabell	obestämd form
en mirabells	obestämd form genitiv
mirabellen	bestämd form
mirabellens	bestämd form genitiv
Plural
mirabeller	obestämd form
mirabellers	obestämd form genitiv
mirabellerna	bestämd form
mirabellernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

mirabell mirabellen mirabeller

mirab·ell·en

substantiv

mirabell´

● typ av litet, gult och sött krikon anv. till sylt och marmelad

○ äv. om mot­svarande träd el. buske

belagt sedan 1710; av franska mirabelle med samma betydelse; av grek. myrobal´anos, till myr´on 'parfym' och bal´anos 'ollon'

Till SO

SAOB

publicerad: 1944  

MIRABELL mir1abäl4 l. mi1-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Ordformer

(äv. -elle)

Etymologi

[jfr t. o. eng. mirabelle; av fr. mirabelle, av it. mirabella, förvridning av mirabolano, eg. namn på en indisk frukt, av lat. myrobalanus, av gr. μυροβάλανος, av μύρον, ett slags parfym, o. βάλανος, ollon]

trädg. viss typ av plommon (Prunus domestica) med mycket små, vanl. gula frukter; ofta, i sht i pl., om frukten. HovförtärSthm 1710, s. 165. Sonesson HbTrädg. 440 (1926).

Ssgr: MIRABELL-PLOMMON. trädg. mirabell. HbTrädg. 3: 9 (1872). —

-SYLT. kok. Grafström Kond. 100 (1892). —

-TRÄD.

Till SAOB