SAOB
publicerad: 1945
MORENDO morän4dω l. må-, äv. mω-, l. -do l. -då, äv. 032, förr äv. MORIENDO, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -ot; pl. -on.
Ordformer
(-rendo 1864 osv. -riendo 1845—1857)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. morendo; av it. morendo, gerundium av morire, dö, av lat. mori, dö (se MORD, sbst.1); den ä. formen moriendo ansluten till lat. gerundium moriendo]
mus. eg.: bortdöende; (med) gradvis skeende minskning av tonstyrka ända till nästan fullständig ljudlöshet; förr äv. om minskning av tempo.
I. ss. adv. Morendo .. har afseende på tempot's förlängande. Höijer (1864). Lundgren MusReallex. (1924).
II. ss. sbst. Bremer Dal. 111 (1845). NF (1887). En i ett ljuft morendo svinnande violoncellton. Öberg Makt. 1: 80 (1906).