SAOL
publicerad: 2015
morfinspruta
morf·in|spruta
substantiv
~n ‑sprutor • till 2spruta 2 morfin
| Singular | |
|---|---|
| en morfinspruta | obestämd form |
| en morfinsprutas | obestämd form genitiv |
| morfinsprutan | bestämd form |
| morfinsprutans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| morfinsprutor | obestämd form |
| morfinsprutors | obestämd form genitiv |
| morfinsprutorna | bestämd form |
| morfinsprutornas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
morfin
morfinet el. morfinen
morf·in·et
substantiv
morfi´n 
●
ett sömngivande och smärtstillande narkotiskt medel med medicinsk användning
morfinampull; morfinmissbruk; morfinspruta
en dos morfin; hon fick morfin mot smärtorna
belagt sedan 1821;
av franska morphine med samma betydelse; till grek. Morpheu´s, namn på sömnens gud, formaren (av drömbilder), till morphe´ 'form; gestalt'; jfr ursprung till
morfem
SAOB
publicerad: 1945
MORFIN morfi4n, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 242, osv.) l. r. l. m. (Hygiea 1839, s. 95, osv.); best. -et l. -en.
Ordformer
(förr äv. -phin)
Etymologi
[av fr. morphine, först använt 1817 ss. ersättning för det av morfinets upptäckare, den tyske apotekaren Sertürner († 1841), brukade nylat. morphium, till lat. Morpheus, gr. Μορφεύς, drömmarnas (o. sömnens) gud, eg.: formare (av drömgestalter), till gr. μορφή, form, gestalt]
i färglösa, bittert smakande prismor kristalliserande alkaloid som är den viktigaste beståndsdelen i opium o. som i liten dosis värkar smärtstillande l. sömngivande, i större l. upprepade doser förlamande på nervsystemet; äv. allmännare, om smärtstillande l. sömngivande medel som utgöres av olika morfinsalter, i sht saltsyrat morfin. Saltsyrat, ättiksyrat morfin (kem.), om resp. syrors morfinsalter. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 118. Varje kväll ge vi .. (den sårade) ett par streck morfin både med hänsyn till honom själv och oss andra. Larsson Borring Uppr. 192 (1930). 3NF (1931; om saltsyrat morfin). — särsk. bildl. Der porsen ensam vakar / Och sprutar sin morfin. Strindberg Dikt. 7 (1883; om porsens dövande lukt).
-DOS l. -DOSIS. SjukvHelsov. 2: 157 (1889). —
-FÖRGIFTNING. förgiftning gm enstaka (större) morfindos (akut morfinförgiftning) l. gm vanemässigt upprepade morfindoser (kronisk morfinförgiftning). FörhLäkS 1873, s. 91. Wretlind Läk. 9—10: 49 (1901). —
-GRUPP(EN). sammanfattande benämning på de i opium ingående alkaloiderna morfin, kodein o. tebain; motsatt: papaveringrupp(en). Euler Växtk. 1: 184 (1907). —
-HUNGER. karakteristiskt symtom hos morfinist, bestående i livligt begär efter morfin, så snart eftervärkningarna av föregående dosis inställa sig (i form av trötthet, oro o. svaghetskänsla); förr äv. närmande sig bet.: morfinism. Uhrström Hemläk. (1880). Wigert PsykSj. 1: 45 (1924). —
-INJEKTION. = -insprutning. Hygiea 1877, s. 119. särsk. bildl. Det nya lånet till Österrike var en morfininjektion, som ger lindring blott för tillfället. SvD(A) 1932, nr 181, s. 4. —
-LÖSNING. konkret: lösning av morfin l. morfinsalt (i vatten, sprit o. d.). FörhLäkS 1872, s. 101. —
-MISSBRUK~02 l. ~20. —
-SPRUTA, r. l. f. avsedd för morfininsprutningar; äv. allmännare, om liten spruta (rymmande omkr. en kubikcentimeter) avsedd för insprutning av läkemedelslösningar i allm., Pravaz' spruta. Munthe Nap. 21 (1885). 2NF (1913; om Pravaz' spruta). —
-TABLETT. SFS 1914, s. 249.
Avledn.: MORFINISM104, r. [jfr t. morphinismus, eng. morphinism, fr. morphinisme] i sht med. (kronisk) morfinförgiftning; (sjuklig) vana att (ständigt) använda morfin. Hallin Hels. 2: 600 (1885). —
MORFINIST104, m.||ig. person som har till (sjuklig) vana att (ständigt) använda morfin; person som lider av kronisk morfinförgiftning. Sundén (1887). SjukvHelsov. 2: 157 (1889).