SAOL

publicerad: 2015  
morra
morra [mår`a] verb ~de ~t • om djur men äv. om person
Finita former
morrarpresens aktiv
morraspresens passiv
morradepreteritum aktiv
morradespreteritum passiv
morraimperativ aktiv
Infinita former
att morrainfinitiv aktiv
att morrasinfinitiv passiv
har/hade morratsupinum aktiv
har/hade morratssupinum passiv
Presens particip
morrande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
morra morrade morrat
verb
[mår`a]
● ge ifrån sig dovt, dallrande och hot­fullt ljud om (retad) hund, katt eller dylikt
morra (över något/sats)
morra (över något)
morra (över sats)
morra (sats)
hunden och katten morrade åt var­andra
○ äv. bildligt hörbart (och hot­fullt) visa miss­nöje
efter det tredje av­brottet började folk morra
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska morra, murra; ljud­härmande
morramorrande, morrning, morr
Till SO

SAOB