SAOL

publicerad: 2015  

motionera

mot·ion·­era verb ~de ~t 1 lägga fram för­slag i beslutande församling2 ut­föra kropps­rörelser

Finita former
motionerar	presens aktiv
motioneras	presens passiv
motionerade	preteritum aktiv
motionerades	preteritum passiv
motionera	imperativ aktiv
Infinita former
att motionera	infinitiv aktiv
att motioneras	infinitiv passiv
har/hade motionerat	supinum aktiv
har/hade motionerats	supinum passiv
Presens particip
motionerande
Perfekt particip
en motionerad + substantiv
ett motionerat + substantiv
den/det/de motionerade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

motionera motionerade motionerat

verb

[måt∫one´ra]

1 lägga fram förslag i beslutande församling

SE ¹motion

någon motionerar (om något/att+verb/sats)

någon motionerar (om något)

någon motionerar (om sats)

någon motionerar (om att+verb)

de motionerade om fria buss­resor för äldre

belagt sedan 1820

2 ut­föra kropps­rörelser i syfte att främja hälsan och väl­befinnandet vanligen utan tävlings­ambitioner

SE ²motion

någon motionerar

hon gav sig ut i skogen för att motionera; den förre stjärn­löparen nöjer sig nu­mera med att motionera

belagt sedan 1837

3 få att röra sig i motions­syfte

SE ²motion

någon motionerar någon/något

någon motionerar någon

någon motionerar något

hon är ute och motionerar hunden

○ äv. bildligt

motionera knoppen; vikten av att motionera hjärnan för att hålla den i trim

belagt sedan 1839

motioneramotionerande

Till SO

SAOB

publicerad: 1945  

MOTIONERA mot1ʃωne4ra, äv. mωt1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.

Etymologi

[jfr d. motionere; avledn. av MOTION, sbst.1]

1) tr.: ge l. skaffa (ngn l. ngt) motion, rasta (ngn); förr äv. refl.: ta l. skaffa sig motion. Motionera en häst. Bremer Hem. 1: 210 (1839). Lorden ämnar strax före maten .. motionera sig. Palmblad Nov. 4: 176 (1845, 1851). (Hunden) höll på att bli för fet och behövde motioneras. Munthe SMich. 51 (1930). — särsk. oeg. l. bildl. Fru Hägg hade följt uppträdet vaket iakttagande men utan att motionera sin tunga. Sandel Dropp. 108 (1924).

2) intr.: skaffa sig l. ta motion. Han motionerar dagligen. Dahlgren 1Ransäter 170 (i handl. fr. 1837). SDS 1904, nr 132 B, s. 3.

Särsk. förb.: MOTIONERA BORT1010 4. till 2: avlägsna l. göra sig av med (ngt) gm motion. Han har motionerat bort sin korpulens. Hedenstierna Marie 105 (1896).

Ssgr (till 1, hippol.): A: MOTIONERINGS-GÅRD. gård där hästar motioneras, rastgård; jfr gård, sbst.1 4 d. 2NF 30: 247 (1920). —

-KÖRNING. för motionering av häst. 2NF 6: 943 (1906). —

-VAGN. (förr) kraftig, slitstark vagn för motionskörning av vagnshästar. SD 1892, nr 329, s. 7. Därs. 1915, nr 305, s. 13.

B (†): MOTIONERS-VAGN. motioneringsvagn. SD(L) 1898, nr 171, s. 2.

Till SAOB