SAOL
publicerad: 2015
mulla
mulla
substantiv
~n mullor • en hög andlig ledare inom islam
| Singular | |
|---|---|
| en mulla | obestämd form |
| en mullas | obestämd form genitiv |
| mullan | bestämd form |
| mullans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mullor | obestämd form |
| mullors | obestämd form genitiv |
| mullorna | bestämd form |
| mullornas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1945
MULLA mul3a2, v.2 -ade; o. MULLAS mul3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, vard.) gnida in (ngn) med snö i ansiktet, ”tvätta” (ngn); dels tr., dels ss. dep. med reciprok bet. Rogberg Portug. 50 (1931).