SAOL
SO
publicerad: 2021
1mutter
muttern muttrar
muttr·ar
substantiv
●
urborrat, invändigt gängat (metall)stycke som en bult eller skruv av motsvarande storlek passar i och låses fast mot ofta regelbundet sexkantigt (för åtdragning med skruvnyckel)
dra åt muttern
belagt sedan 1793;
av tyska (Schrauben)mutter, till Mutter i bet. 'livmoder; hålrum'; jfr ursprung till
moder
SAOB
publicerad: 1945
Etymologi
[jfr nor. mutter, ävensom d. møtrik; av t. mutter i bildl. anv.: livmoder, hålrum vari ngt inpassas (se MODER, sbst. 6 b). — Jfr MUTTRIK, MODER-SKRUV]
(i sht sex- l. fyrkantigt) metallstycke med ett gängat cylindriskt hål, vilket kan förflyttas runt en skruv (gängad bult) i dennas axelriktning gm skruvens kringvridning, då muttern fasthålles, l. gm mutterns vridning, då skruven är fastsatt. Vrida till muttern. Präss med .. behållen skruf med sin mutter. DA 1793, nr 232, s. 2. (Skruven) består alltid af två delar: hanskrufven med sina gängor, och muttern med sina gängor. Berlin Lrb. 159 (1852). Skarfbultar med muttrar till järnvägsskenor. SFS 1906, nr 38, s. 27. — jfr AXEL-, DIFFERENTIAL-, KLÄM-, KONTRA-, KOPPAR-, KORDONG-, KRON-, LÅS-, SKRUV-, STÄLL-, TÄCK-, VING-MUTTER m. fl.
Ssgr (tekn.): MUTTER-BRICKA. bricka som användes ss. mellanlägg mellan muttern o. underlaget för att åstadkomma god anliggningsyta; jfr bricka, sbst.3 1 c. GHT 1895, nr 268 B, s. 4. —
-LÅS. anordning för att hålla en mutter i säkert läge; jfr kontra-, lås-mutter. 2NF 25: 1218 (1917). —