SAOL

publicerad: 2015  

narkotikasmuggling

nark·­ot·­ika|­smuggl·ing substantiv ~en narkotika smuggling

Singular
en narkotikasmuggling	obestämd form
en narkotikasmugglings	obestämd form genitiv
narkotikasmugglingen	bestämd form
narkotikasmugglingens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

smuggling smugglingen

substantiv

smugg`ling

● det att olovligt och i smyg föra (förbjuden eller tull­pliktig vara) över statsgräns

SE smuggla

insmuggling; narkotikasmuggling; vapensmuggling

○ äv. något ut­vidgat

flyktingsmuggling; människosmuggling

belagt sedan 1817

Till SO

SAOB

publicerad: 1946  

NARKOTIKUM narkå4tikum l. -kω4-, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. narkotika.

Ordformer

(förr äv. narc-, -tic-)

Etymologi

[jfr t. narkotikum; av nylat. (remedium) narcoticum, bedövande medel, till gr. ναρκωτικός (se NARKOTISK)]

i sht med. ämne som vid upptagandet i kroppen (i viss dosering) värkar dövande; dövande medel; i sht i pl. SKN 1841, s. 226. Wigert PsykSj. 1: 45 (1924).

Ssgr: NARKOTIKA-MISSBRUK~02 l. ~20. SocÅb. 1945, s. 60. —

-RECEPT. —

-SMUGGLARE. UNT 1934, nr 300, s. 9. —

-SMUGGLING. UNT 1934, nr 300, s. 9.

Till SAOB