SAOL

publicerad: 2015  

nereid

nere·­id [‑i´d] substantiv ~en ~er • havs­nymf

Singular
en nereid	obestämd form
en nereids	obestämd form genitiv
nereiden	bestämd form
nereidens	bestämd form genitiv
Plural
nereider	obestämd form
nereiders	obestämd form genitiv
nereiderna	bestämd form
nereidernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1947  

NEREID ner1ei4d l. ne1- (trestavigt; nerä´jd Dalin), i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. nereide, eng. nereid, fr. néréide; av lat. Nereïs (gen. -ïdis), av gr. Νηρηίς (gen. -ίδος), till Νηρεύς, namn på en havsgudomlighet; eg.: dotter av Nereus]

1) i den antika mytologien: havsnymf; vattennymf. Wennerdahl 413 (1748). Tritoner och Nereider. Kellgren (SVS) 3: 63 (1782). Fröding Stänk 94 (1896).

2) zool. havsborstmask av familjen Nereidæ; i pl. äv. ss. namn på denna familj. Gynther ConvHlex. (1847). Rendahl Brehm 22: 220 (1931).

Till SAOB