SO
publicerad: 2021
pol
polen poler
substantiv
1
endera av de båda punkter där jordaxeln skär jordytan dvs. antingen jordens nordligaste el. dess sydligaste punkt
Nordpolen; Sydpolen
hela jorden, från pol till pol
○
äv. om de punkter där den förlängda jordaxeln skär himmelssfären
belagt sedan 1673;
av grek. pol´os 'axel, omkring vilken något vrider sig; pol'
2
endera av två (änd)punkter i en magnet dit den magnetiska kraften kan anses koncentrerad
de jordmagnetiska polerna sammanfaller inte med den geografiska nordpolen och sydpolen
belagt sedan 1747
3
uttag för ström på elektrisk strömkälla
JFR
polaritet 2
batteriets positiva och negativa pol
belagt sedan 1806
4
punkt eller värde som utgör en av de båda ytterligheterna på (något som tänks som) en skala
hemmet och arbetsplatsen var de båda polerna i hans tillvaro
○
äv. abstraktare om endera av två företeelser som utgör (el. tänks vara) varandras motsatser
gult och blått var polerna i hans färgskala
belagt sedan 1793
Från pol till pol.
Titel på bok av upptäcktsresanden m.m. Sven Hedin (1911)