SAOL
publicerad: 2015
normal
1norm·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • regelrätt; vanlig, genomsnittlig, ordinär; om person: vid sina sinnens fulla bruk, fullt klok – Alla sammansättn. med normal- hör till 1normal.
| Positiv | |
|---|---|
| en normal + substantiv | |
| ett normalt + substantiv | |
| den/det/de normala + substantiv | |
| den normale + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de normalare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är normalast | |
| den/det/de normalaste + substantiv |
2norm·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 typ el. exemplar som utgör rättesnöre el. mönster2 rät linje som är vinkelrät mot en annan el. mot en yta
| Singular | |
|---|---|
| en normal | obestämd form |
| en normals | obestämd form genitiv |
| normalen | bestämd form |
| normalens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| normaler | obestämd form |
| normalers | obestämd form genitiv |
| normalerna | bestämd form |
| normalernas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på normale i SAOB gav inga svar.