SAOL

publicerad: 2015  

novation

nov·­at·ion substantiv ~en ~er • in­förande av nyhet; ny­bildning

Singular
en novation	obestämd form
en novations	obestämd form genitiv
novationen	bestämd form
novationens	bestämd form genitiv
Plural
novationer	obestämd form
novationers	obestämd form genitiv
novationerna	bestämd form
novationernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

novation novationen novationer

nov·at·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

● nybildning ofta av abstrakt slag

JFR innovation

ut­trycket "göra en pudel" är en av 2000-talets novationer i svenskan

belagt sedan 1664; av lat. nova´tio 'ny­bildning; förändring'; jfr ur­sprung till innovation

Till SO

SAOB

publicerad: 1947  

NOVATION nω1vatʃω4n l. nå1- l. nωv1- l. nov1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. novation; av lat. novatio (gen. -ōnis), till novare (se NOVERA). — Jfr INNOVATION]

(numera bl. i fackspr.) införande av ngt nytt; förnyelse; nybildning; förändring; vanl. konkretare: nyhet, nybildning osv. At wi måste et Krig hafwa .., på det Fädernes-Landet må därigenom ränsas af de oroliga gemüther som novationer älska. HC11H 2: 23 (1664). Hvem hade då för tiden (dvs. under romartiden), i religiösa mål dristat föreslå novationer? SvLitTidn. 1815, sp. 38. En del .. novationer, som utmärka norrlandsmålen i motsats mot sveamålen, ha motsvarigheter längre söderut: hos götamålen. Flodström SvFolk 200 (1918).

Ssg: NOVATIONS-OMRÅDE~020. (i fackspr.) område där viss novation l. vissa novationer förekomma. 2NF 33: 1034 (1922; i fråga om språkliga företeelser).

Till SAOB