SAOL

publicerad: 2015  
nyck
nyck substantiv ~en ~er • plötsligt in­fall, hug­skott
Singular
en nyckobestämd form
en nycksobestämd form genitiv
nyckenbestämd form
nyckensbestämd form genitiv
Plural
nyckerobestämd form
nyckersobestämd form genitiv
nyckernabestämd form
nyckernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
nyck nycken nycker
nyck·en
substantiv
● plötsligt och omotiverat in­fall
JFR ryck
modenyck
en kejserlig nyck sände honom i döden; det är bara en nyck att hon inte ska äta grön­saker
○ äv. bildligt
en nyck av naturen; en ödets nyck
belagt sedan 1712; av lågtyska nück, nücke 'plötsligt an­fall; dåligt humör'; samma ord som isl. hnykkr 'ryck; knyck'; jfr ur­sprung till knycka 1
Till SO

SAOB