SAOL
publicerad: 2015
nyzeeländska
ny·zee|ländska
[‑se`‑]
substantiv
~n ‑ländskor • kvinna från Nya Zeeland
| Singular | |
|---|---|
| en nyzeeländska | obestämd form |
| en nyzeeländskas | obestämd form genitiv |
| nyzeeländskan | bestämd form |
| nyzeeländskans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nyzeeländskor | obestämd form |
| nyzeeländskors | obestämd form genitiv |
| nyzeeländskorna | bestämd form |
| nyzeeländskornas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
nyzeeländska
nyzeeländskan nyzeeländskor
ny·zee|länd·skan
substantiv
[-se`-] 
●
kvinna från Nya Zeeland
belagt sedan 1889
SAOB
publicerad: 1947
NYZEELÄNDSK ny3~selän2sk, äv. nyse3~län2sk, l. (mera vårdat) ~län2dsk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-se(e)- 1815—1898. -zee- 1831 osv. -landsk 1815. -ländsk 1831 osv.)
Etymologi
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från Nya Zeeland l. nyzeeländarna. De Ny-Zeeländska qvinnorna. Thomée Berghaus 1: 390 (1849). SDS 1946, nr 221, s. 9. — särsk. i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från Nya Zeeland härstammande l. för Nya Zeeland utmärkande produkter; särsk.
a) nyzeeländskt lin, liljeväxten Phormium tenax Forst., linlilja, vars bladfibrer användas för tillvärkning av tåg, garn, tråd o. d.; äv. om (de beredda) fibrerna av växtens blad l. om därav förfärdigad textilvara o. d.; jfr LIN 1 b β, 2 b α. Synnerberg (1815). Simmons Jönsson 548 (1935).
b) nyzeeländsk hampa, = a. Thimgren Vollmer JordLänd. 542 (1861).
c) nyzeeländsk spenat, växten Tetragonia expansa Murr. Lilja FlOdlVext. 71 (1839). Sonesson HbTrädg. 536 (1926). —
Avledn.: NYZEELÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.