SAOL

publicerad: 2015  
oanständighet
o|­an·­ständ·­ig·­het substantiv ~en ~er oanständig
Singular
en oanständighetobestämd form
en oanständighetsobestämd form genitiv
oanständighetenbestämd form
oanständighetensbestämd form genitiv
Plural
oanständigheterobestämd form
oanständighetersobestämd form genitiv
oanständigheternabestämd form
oanständigheternasbestämd form genitiv

SO

SAOB

Sökningen på oanständighetens i SAOB gav inga svar.