SAOL
publicerad: 2015
oanständighet
o|an·ständ·ig·het
substantiv
~en ~er oanständig
Singular | |
---|---|
en oanständighet | obestämd form |
en oanständighets | obestämd form genitiv |
oanständigheten | bestämd form |
oanständighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oanständigheter | obestämd form |
oanständigheters | obestämd form genitiv |
oanständigheterna | bestämd form |
oanständigheternas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på oanständighetens i SO gav inga svar.
Menade du:
omständighet
anständighet
anständigtvis
oanständig
anständig
beständighet
Menade du:
omständighet
anständighet
anständigtvis
oanständig
anständig
beständighet
SAOB
Sökningen på oanständighetens i SAOB gav inga svar.