SAOL
publicerad: 2015
obehag
o|be·hag
substantiv
~et; pl. ~ • känsla av olust el. motvilja; olägenhet, besvär
| Singular | |
|---|---|
| ett obehag | obestämd form |
| ett obehags | obestämd form genitiv |
| obehaget | bestämd form |
| obehagets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| obehag | obestämd form |
| obehags | obestämd form genitiv |
| obehagen | bestämd form |
| obehagens | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på obehagen i SAOB gav inga svar.