SAOL

publicerad: 2015  
obligation
ob·­lig·­at·ion substantiv ~en ~er statligt värde­papper med liten men säker värdehöjning; tryckt skulde­brev⟨särsk. jur.⟩ skyldighet, förpliktelse, förbindelse​ – De flesta sammansättn. med obligations- hör till obligation 1.
Singular
en obligationobestämd form
en obligationsobestämd form genitiv
obligationenbestämd form
obligationensbestämd form genitiv
Plural
obligationerobestämd form
obligationersobestämd form genitiv
obligationernabestämd form
obligationernasbestämd form genitiv

SO

SAOB

Sökningen på obligationens i SAOB gav inga svar.