SAOL
publicerad: 2015
oceremoniös
o|cere·moni·ös
adjektiv
~t ~a o- 1 ceremoniös
| Positiv | |
|---|---|
| en oceremoniös + substantiv | |
| ett oceremoniöst + substantiv | |
| den/det/de oceremoniösa + substantiv |
SO
SAOB
publicerad: 1949
O- ssgr (forts.):
OCENSURERAD, p. adj. om bok l. skrift: icke censurerad. Murberg FörslSAOB (1791). Ocensurerade (tidningar i Finland). GbgP 1892, nr 168 A, s. 2. —
OCEREMONIELL. icke ceremoniell (se d. o. II). Enligt sin enkla och o-ceremoniella natur hade .. (Schelling) tillsagt sin Fru, att (osv.). Atterbom Minn. 172 (1818). (Konungen) ger sig oceremoniellt i språk med personer, som han känner igen. Siösteen ModBelg. 115 (1906). —
OCEREMONIÖS. icke ceremoniös. Bakkus .. (kom) inklivande i le salon på sitt vanliga oceremoniösa sätt. Calissendorff Locke Gyckl. 209 (1922).