SAOL

publicerad: 2015  
ockult
oc·­kult [okul´t] adjektiv; n. ~, ~a • över­naturlig
Positiv
en ockult + substantiv
ett ockult + substantiv
den/det/de ockulta + substantiv
den ockulte + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de ockultare + substantiv
Superlativ
är ockultast
den/det/de ockultaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
ockult neutrum ockult, bestämd form och plural ockulta
oc·kult
adjektiv
ockul´t
● som inte är uppenbar för de fem sinnena eller för vanliga dödliga
JFR hemlig, mystisk 1, övernaturlig
ockulta fenomen
○ äv. som har att göra med över­naturliga före­teelser
med åren har hans ockulta intressen blivit större
○ äv. medicin dold, osynlig
ockulta blödningar
belagt sedan 1887; av lat. occul´tus 'fördold; hemlig'
Ockulta dag­boken. Titel på bok av August Strindberg (ut­given långt efter författarens död)
Till SO

SAOB

publicerad: 1949  
OCKULT okul4t, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet occ- l. med helt fr. stavning)
Etymologi
[jfr t. okkult, eng. occult, fr. occulte; av lat. occultus, p. pf. av occulere, dölja, av ob (se OBDUCERA) o. (ett icke anträffat) celere (jfr celare), rotbesläktat med HÖLJA, v. — Jfr KULÖR]
1) (†; se dock slutet) som sker i hemlighet, hemlig, icke öppen. (Salmenius skulle) strengel. förmahnas att handla redeligen och icke så hembel. och occult, som han doch nu medh bägge sina swågrar Walstenijs giordt hafwer. ConsAcAboP 3: 518 (1671). särsk. (fullt br.) med. om sjukdomsprocess, blödning o. d.: som icke utifrån kan iakttagas l. observeras, dold, icke synlig o. d. (Hjärnan o. lungorna hos den brännskadade) lida ofta af occulta inflammationer. TLäk. 1834, s. 373. Ockult (dold) (mag-)blödning. HemLäkB 277 (1947).
2) som ligger utanför det som kan uppfattas med människans sinnen l. förstånd, övernaturlig; äv. i utvidgad anv., om vetenskap, litteratur l. (tillf.) person som sysslar med dylika fenomen. Pfeiff Sinnett DoldV 13 (1887). De ockulta makterna. Strindberg Inf. 178 (1897). Har du också blifvit ockult? Dens. GötR 270 (1904). (Kvaliteterna) äro antingen uppenbara .. eller ockulta, d. v. s. iakttagbara blott genom sina verkningar: magnetism, tingens sympati och antipati, olika himmelska influenser o. s. v. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 119. De ockulta fenomenen. Siwertz JoDr. 86 (1928). Telekinesin .., som hävdar förekomsten av ockulta fysiska krafter, som få föremål att röra sig utan mekanisk påverkan. SvUppslB 20: 578 (1934).
Till SAOB