SAOL

publicerad: 2015  
okänslig
o|­känsl·­ig adjektiv ~t ~a • till känslig 1,2 o- 1
Positiv
en okänslig + substantiv
ett okänsligt + substantiv
den/det/de okänsliga + substantiv
den okänslige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de okänsligare + substantiv
Superlativ
är okänsligast
den/det/de okänsligaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
okänslig okänsligt okänsliga
o|­kän·slig
adjektiv
o`känslig
1 som inte på­verkas (och försvagas) av yttre faktorer
okänslig (för något/sats)
okänslig (för något)
okänslig (för sats)
huset var av sten och okänsligt för väder och vind
belagt sedan 1855
2 som saknar känselsinne
hon hade stått ute i kylan så länge att fötterna var nästan okänsliga
belagt sedan 1771
3 som inte ger ut­tryck för några (positiva) känslor
JFR känslolös 1
okänslig (för något/sats)
okänslig (för något)
okänslig (för sats)
en förstelnad och okänslig byråkrati; en kylig och okänslig person; han tycktes okänslig för andras lidanden
belagt sedan 1875
Till SO

SAOB

publicerad: 1949  
OKÄNSLIG ω3~ɟän2slig, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av O- 1 o. KÄNSLIG]
1) (†) om smärta: som man icke känner. Deras smärta (har blivit) okänslig, och deras död liuflig. Hoffmann Förnöjs. 525 (1752).
2) oemottaglig för intryck gm känseln (l. andra sinnen), som saknar känsel, som icke reagerar för känsel- l. andra sinnesimpulser; stundom äv.: icke ömtålig; ofta i uttr. okänslig för ngt, särsk.: som icke känner obehag av ngt (t. ex. kyla). Han hade härdat sig, så att han var nästan okänslig för kyla. DA 1771, nr 33, s. 2. Den punkt, där synnervens stam inträder i näthinnan, är okänslig och kallas blinda fläcken. Larsson Psyk. 9 (1896). De okänsliga käkarna (hos fisken). Hammarström Sportfiske 221 (1925).
3) som förblir oberörd (av lockelser l. frestelser l. hot l. andras lidanden o. d.), likgiltig, oemottaglig; äv.: hård; äv. närmande sig l. övergående i bet.: som icke förmår uppskatta ngt l. icke inser värdet av ngt; vanl. i uttr. okänslig för ngt, särsk.: likgiltig (in)för ngt, som saknar förståelse för ngt, som icke tar intryck av ngt. Han var okänslig för hennes tårar. Lysander Faust 130 (1875). Icke .. okänslig för beröm af andra. De Geer Minn. 2: 39 (1892). Jag är inte den som är okänslig för store mäns autografier. Hedenstierna Fideik. 226 (1895). O-känslig för det ryska guldet. 3SAH 17: 143 (1902). — särsk.
a) (tillf.) närmande sig bet.: pietetslös. En okänslig nivelleringslusta. TT 1899, Byggn. s. 105.
b) i utvidgad anv.: som vittnar om l. är utförd med brist på känslighet l. inlevelse l. smak l. fin känsla, grov. NordT 1886, s. 545 (adv., i fråga om målning). Ett okänsligt referat af ett diktverk. Larsson Stud. 121 (1899). Engström 5Bok 174 (1910).
4) (i sht i fackspr.) med sakligt huvudord, motsv. KÄNSLIG 5; särsk.: som har disposition att trots stark påvärkan icke undergå ngn (större) förändring, som föga l. icke alls reagerar (för ngt) l. förändras (gm ngt). Nyström Telegr. 141 (1869; om relä). TSjöv. 1905, s. 185 (om kompass). Den fotografiska plåten är .. okänslig för den blå färgen. Kroon Reprodukt. 72 (1935). Bolin KemVerkst. 128 (1942; om acetatsilke i förh. till vatten). — särsk.: som icke tar skada (av ngt), motståndskraftig; jfr 2. Att .. (fartygen) äro okänsliga för fältartilleri. VFl. 1907, s. 138.
Avledn.: OKÄNSLIGHET, r. l. f.
1) till 2. Thorell Zool. 1: 159 (1860).
2) till 3. Rudin 2Evigh. 1: 513 (1887).
3) (i sht i fackspr.) till 4. Nyström Telegr. 141 (1869).
Till SAOB