SAOL

publicerad: 2015  

okarina

okar·­ina ~n okarinor el. ocar·­ina [‑i`na] ~n ocarinor • ett flöjtliknande instrument av porslin el. ler­gods

Singular
en okarina (en ocarina)	obestämd form
en okarinas (en ocarinas)	obestämd form genitiv
okarinan (ocarinan)	bestämd form
okarinans (ocarinans)	bestämd form genitiv
Plural
okarinor (ocarinor)	obestämd form
okarinors (ocarinors)	obestämd form genitiv
okarinorna (ocarinorna)	bestämd form
okarinornas (ocarinornas)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

okarina okarinan okarinor

eller

ocarina ocarinan ocarinor

okar·in·an, ocar·in·an

substantiv

[-ri`-]

● en liten flöjt med form som en stiliserad fågel något mer avancerad än en ler­gök

belagt sedan 1878; av ita. ocarina med samma betydelse, till oca 'gås' (efter instrumentets form)

Till SO

SAOB

publicerad: 1949  

OKARINA ok1ari3na2 l. ωk1-, ngn gg äv. å1- l. ω1-, äv. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Ordformer

(äv. oc(c)-, ock-)

Etymologi

[jfr t. okarina, eng. o. fr. ocarina; av it. ocarina, diminutivavledn. av oca, gås, av lat. auca (av ett äldre avica), avledn. av avis, fågel]

flöjtinstrument av porslin l. lergods, till formen påminnande om en fågelkropp o. vanl. försett med åtta tonhål; jfr LER-GÖK 1. (Lergökar) finnas numera att tillgå i musikhandeln under namn af okarina. Norman GossLek. 249 (1878). Blomberg JordJag. 5 (1924).

Ssg (mera tillf.): OKARINA-BLÅSARE.

Till SAOB