SAOL
publicerad: 2015
omforma
om|forma
verb
~de ~t • omforma el. forma om ngt
Finita former | |
---|---|
omformar | presens aktiv |
omformas | presens passiv |
omformade | preteritum aktiv |
omformades | preteritum passiv |
omforma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att omforma | infinitiv aktiv |
att omformas | infinitiv passiv |
har/hade omformat | supinum aktiv |
har/hade omformats | supinum passiv |
Presens particip | |
omformande | |
Perfekt particip | |
en omformad + substantiv | |
ett omformat + substantiv | |
den/det/de omformade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
omforma
omformade omformat
verb
●
äv. lös förbindelse, se
forma om
ge annan form (eller andra egenskaper) åt något
någon/något omformar något (till något)
någon omformar något (till något)
något omformar något (till något)
informationen i skivspåret omformas till ljud
○
ofta med avseende på abstrakta företeelser
omforma samhället; det gamla familjebegreppet har omformats
belagt sedan 1814
omformaomformande, omformning