SAOL

publicerad: 2015  

opphämta

opp|­hämta el. ¹upp|­hämta substantiv ~n • en folklig vävnads­teknik

Singular
en opphämta (en upphämta)	obestämd form
en opphämtas (en upphämtas)	obestämd form genitiv
opphämtan (upphämtan)	bestämd form
opphämtans (upphämtans)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

opphämta opp­hämtan

eller

¹upphämta upp­hämtan

opp|­hämt·an, upp|­hämt·an

substantiv

[åp`-] el. [up`-]

● en väv­teknik där mönstret bildas av löst liggande trådar på ovan- och under­sidan av en slät botten

opphämtateknik; opphämtatäcke

belagt sedan 1880; till hämta och upp

Till SO

SAOB

publicerad: 1950  

OPPHÄMTA op3~häm2ta, äv. UPPHÄMTA up3~, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf., om vävnader) -or (Hedenstierna FruW 95 (1890)).

Ordformer

(opp- 1880 osv. oppe- 1885. upp- 1890 osv.)

Etymologi

[substantivering av UPPHÄMTA (opphämta), v., o. åsyftande förhållandet att mönstersolvens käppar upplyftas (”upphämtas”) med en tunn sticka]

(bygdemålsfärgat o. i fackspr., i sht vävn.) konstvävnad av allmogetyp vars mönster åstadkommits gm upplyftning i viss ordning av de käppar på vilka mönstersolven är fäst; äv. abstr., om vävnadssättet l. tekniken; jfr KÄPPA-KLÄDE, SKÄL-BLAD. QvinlHemsl. 58 (1880; fr. Blekinge). Täcke i opphemta. KultHFKonstslöjdutst. 1897, s. 24. Nylén Folkdr. 79 (1949).

Ssgr (i fackspr., i sht vävn.): OPPHÄMTA-DUK. SvSlöjdFT 1928, s. 28. —

-MÖNSTER. QvinlHemsl. 72 (1880). —

-SÖM, r. l. m. (om ä. förh.) ett slags prydnadssöm vars mönster påminner om opphämta. QvinlHemsl. 56 (1880). MeddSlöjdF 1897, 1: 70. —

-TEKNIK. Stadener Triangeldr. 9 (1945). —

-TÄCKE. RedNordM 1926, s. 16. —

-VÄVNAD. abstr. o. konkret. WoJ (1891). SD 1892, nr 34, s. 7.

Till SAOB