SAOL
publicerad: 2015
optera
opt·era
verb
~de ~t • utnyttja möjlighet att välja; jfr option 1,2
Finita former | |
---|---|
opterar | presens aktiv |
opterade | preteritum aktiv |
optera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att optera | infinitiv aktiv |
har/hade opterat | supinum aktiv |
Presens particip | |
opterande |
SO
publicerad: 2021
optera
opterade opterat
verb
opteraopterande, optering, option
SAOB
publicerad: 1950
OPTERA opte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. optieren; av fr. opter, av lat. optare, välja, önska. — Jfr KOOPTERA, OPTANT, OPTATIV, sbst. o. adj., OPTION]
(numera föga br.; se dock a, b slutet) gm fritt val besluta sig för (ngn l. ngt), välja (en av två l. flera möjligheter); äv. intr. Då frågan är att optera emellan en eller flere tyranner, väljer jag helst en. GMArmfelt (1789) hos Tegnér Armfelt 1: 288. (Han) opterade .. att få kvarstanna såsom domprost i Åbo. Heikel Filol. 251 (1894). FinBiogrHb. 744 (1897). Östergren (1934). särsk.
a) (om ä. förh.) kam. med avs. på jordegendom: välja (på grundval av optionsrätt); särsk. [jfr liknande anv. i d.] med avs. på jordområden vilkas avkastning ingingo i universitetsprofessorers löner. SPF 1833, s. 396. De till ängslott berättigade (professorerna ägde) att .. optera den lediga (ängslotten) och afstå sin förut innehafvande. BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 89.
b) [efter fr. opter pour quelque chose] (†; se dock slutet) i uttr. optera för ngt, besluta sig för ngt, välja ngt. Wieselgren Bild. 518 (1883, 1889). Edelfelt .. opterade för den filologiska fakulteten. Ahrenberg Edelfelt 19 (1902). särsk. (fullt br.) folkrätt. i fråga om optants rätt att välja medborgarskap. 2NF 17: 1381 (1912). Själv hade han opterat för Frankrike, under vars fanor han med utmärkelse tjänat. Wrangel Forskn. 40 (1917).