SAOL
publicerad: 2015
orakel
or·akel
[‑a´kel]
substantiv
oraklet; pl. ~ el. orakler, best. pl. oraklen el. oraklerna • förmedlare av gudomssvar i dunkel el. mångtydig form; ofelbar rådgivare, obestridd auktoritet: oraklet i Delfi; presidentens ekonomiska orakel
| Singular | |
|---|---|
| ett orakel | obestämd form |
| ett orakels | obestämd form genitiv |
| oraklet | bestämd form |
| oraklets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| orakel (orakler) | obestämd form |
| orakels (oraklers) | obestämd form genitiv |
| oraklen (oraklerna) | bestämd form |
| oraklens (oraklernas) | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på oraklen i SAOB gav inga svar.