SAOL

publicerad: 2015  
orakel
or·­akel [‑a´kel] substantiv oraklet; pl. ~ el. orakler, best. pl. oraklen el. oraklerna • förmedlare av gudomssvar i dunkel el. mång­tydig form; o­felbar råd­givare, o­bestridd auktoritet: ​oraklet i Delfi; ​presidentens ekonomiska orakel
Singular
ett orakelobestämd form
ett orakelsobestämd form genitiv
orakletbestämd form
orakletsbestämd form genitiv
Plural
orakel (orakler)obestämd form
orakels (oraklers)obestämd form genitiv
oraklen (oraklerna)bestämd form
oraklens (oraklernas)bestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på oraklers i SO gav inga svar.

Menade du:

krackelera  
årsklass  
crackers  
orakelpräst  
operakuliss  
oreglerad  

SAOB

Sökningen på oraklers i SAOB gav inga svar.