SAOL

publicerad: 2015  
ordning
ordn·ing substantiv ~en ~ar 1 reda, "var sak på sin plats"; ​göra i ordning färdig­ställa2 grupp på viss nivå i hierarki; ​(ett konst­verk) av första ordningen av yppersta klass3 upp­sättning regler, bestämmelser4 följd, tur­ordning: ​i tur och ordning​ – Nästan alla sammansättn. med ordnings- hör till ordning 1.
Singular
en ordningobestämd form
en ordningsobestämd form genitiv
ordningenbestämd form
ordningensbestämd form genitiv
Plural
ordningarobestämd form
ordningarsobestämd form genitiv
ordningarnabestämd form
ordningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på ordnings i SAOB gav inga svar.