SAOL

publicerad: 2015  

ortodoxi

orto·­doxi [‑doksi´] substantiv ~n ~er • ren­lärighet

Singular
en ortodoxi	obestämd form
en ortodoxis	obestämd form genitiv
ortodoxin	bestämd form
ortodoxins	bestämd form genitiv
Plural
ortodoxier	obestämd form
ortodoxiers	obestämd form genitiv
ortodoxierna	bestämd form
ortodoxiernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

ortodoxi ortodoxin ortodoxier

orto·doxin

substantiv

ortodoxi´

● trohet mot upp­ställda regler vanligen för viss politisk el. religiös lära

ortodoxin i Sverige under 1600-talet

○ äv. om lära med många fasta regler

den freudianska ortodoxin

○ äv. med bi­betydelse av stränghet och intolerans

ortodoxin in­om vissa av tros­samfunden

belagt sedan 1716

Till SO

SAOB

publicerad: 1951  

ORTODOXI -doksi4, r. (l. f.); best. -en l. -n.

Ordformer

(förr äv. ortho-)

Etymologi

[jfr t. orthodoxie, eng. orthodoxy, fr. orthodoxie, mlat. orthodoxia; av gr. ὀρϑοδοξία, till ὀρϑόδοξος (se ORTODOX, adj.)]

— jfr HYPER-ORTODOXI.

1) i sht teol. o. kyrkohist. motsv. ORTODOX, adj. 1: egenskapen att vara ortodox; ortodox lära, renlärighet; särsk. kyrkohist. om riktning inom de luterska kyrkorna som karakteriseras av strängt fasthållande vid den auktoriserade bekännelsen (”den rena läran”). Ortodoxiens tidevarv, (kyrkohist.) om 1600-talet, då den luterska ortodoxien hade ett dominerande inflytande inom de luterska kyrkorna. Swedberg Schibb. 287 (1716). En för sin orthodoxie, nit, flit och rettsinniga väsende högtbeställd förman. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 158 (1731; om en biskop). Den bankrutt icke blott på förnuft utan äfven på kristendom, som nu kallas ortodoxi. Tegnér (WB) 4: 469 (1824). jfr: (Moster Maria) var den luterska kyrkotukten och ortodoxien i stubb och kjolar. Fogelqvist ResRot 151 (1926). särsk. i utvidgad anv., i fråga om icke kristen religion. Den islamitiska ortodoxin. Rein Psyk. 1: 134 (1876).

2) (i sht i fackspr.) motsv. ORTODOX, adj. 2: den grekisk-ortodoxa kyrkans lära. (Katarina I) öfvergick 1703 till ortodoxin. FinBiogrHb. 1139 (1899). PT 1915, nr 71 A, s. 3. särsk. i uttr. ortodoxiens fest, om kyrkofest som firas inom den grekiskortodoxa kyrkan till minne av återinförandet av bilddyrkan. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 48 (1835).

3) motsv. ORTODOX, adj. 3, i oeg. o. bildl. anv. av 1, om ”rättroget” l. auktoriserat lärosystem, allmänt antagen l. gällande mening l. smak o. d. Thorild (SVS) 1: 71 (1784). Schillers verser äro .. ej prof på någon utmärkt metrisk orthodoxie. SvLitTidn. 1821, sp. 466. Vetenskapens orthodoxi fordrar ett symbolum till förenings-punkt. Fries BotUtfl. 1: 160 (1843). Den segrande radikalismens trånga ortodoxi. Norström NMänn. 53 (1906). —

Till SAOB