SAOL
publicerad: 2015
påstå
på|stå
verb
‑stod, ‑stått, ‑stådd n. ‑stått, pres. ‑står • försäkra, hävda
| Finita former | |
|---|---|
| påstår | presens aktiv |
| påstås | presens passiv |
| påstod | preteritum aktiv |
| påstods | preteritum passiv |
| påstå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att påstå | infinitiv aktiv |
| att påstås | infinitiv passiv |
| har/hade påstått | supinum aktiv |
| har/hade påståtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| påstående | |
| Perfekt particip | |
| en påstådd + substantiv | |
| ett påstått + substantiv | |
| den/det/de påstådda + substantiv | |
| den påstådde + maskulint substantiv | |