SAOL

publicerad: 2015  
pacificera
paci·­fic·­era verb ~de ~t göra fredlig, åter­ställa freden el. lugnet i ett om­råde
Finita former
pacificerarpresens aktiv
pacificeraspresens passiv
pacificeradepreteritum aktiv
pacificeradespreteritum passiv
pacificeraimperativ aktiv
Infinita former
att pacificerainfinitiv aktiv
att pacificerasinfinitiv passiv
har/hade pacificeratsupinum aktiv
har/hade pacificeratssupinum passiv
Presens particip
pacificerande
Perfekt particip
en pacificerad + substantiv
ett pacificerat + substantiv
den/det/de pacificerade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
pacificera pacificerade pacificerat
verb
pacifice´ra
ofta mer el. mindre förskönande åter­ställa lugna och ordnade förhållanden i ett om­råde, vanligen med militära tvångs­medel
pacificera någon/något
pacificera någon
pacificera något
regimen försökte pacificera de provinser där befrielse­rörelsen opererade
äv. med av­seende på (upp­rorisk) folk­grupp eller dylikt under­trycka motståndsvilja hos
flera tusen aktivister i landet dömdes till fängelse, medan andra pacificerades eller emigrerade
belagt sedan 1837; av lat. pacifica´re 'stifta fred', till pa´x 'fred'
pacificerapacificerande, pacificering

SAOB

publicerad: 1952  
PACIFICERA pas1ifise4ra l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2, l. (numera föga br.) PACIFIERA -fie4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PACIFIKATION.
Ordformer
(-ficera 1847 osv. -fiera 18371934)
Etymologi
[av t. pazifizieren resp. fr. pacifier; jfr eng. pacify; av lat. pacificare, avledn. av pacificus (se PACIFIK)]
stifta l. återställa fred; vanl. med avs. på land(område) l. folk(stam) o. d.: återställa freden l. lugnet i l. hos, bringa till fred, göra fredlig; äv. mer l. mindre bildl. Pfeiffer (1837). Bolin Statsl. 1: 89 (1868). Först efter krigsoperationerna i början af 1890-talet ha de (dvs. invånarna i Lushai hills i Bengalen o. Assam) pacificerats. 2NF 16: 1475 (1912). (Det) beslöts att en stark expedition .. skulle avgå för att helt pacifiera området. Nyström Pers. 216 (1925). Arbetet att pacificera opinionsbildningen i utrikespolitiska frågor. DN(A) 1931, nr 125, s. 3.