SAOL

SO

publicerad: 2021  

paradiskorn paradis­kornet, plural paradis­korn, bestämd plural paradis­kornen

para·dis|­korn·et

substantiv

pa`radiskorn

● vanligen plur. frö av en (västafrikansk) ingefärs­växt som an­vänds som krydda bl.a. (särsk. förr) i likörer

belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska paradis korn

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PARADISKORN pa3radis~kω2rn, n.; best. -et; pl. =.

Ordformer

(paradis- (-diis(s)-, -diss-) 1531 osv. paradissa- 1578. paradis(s)e- 1560—c. 1645. pardis(s)- 1541—1645. paredis- (-diis-, -dijsz-) 1540—1548. paris- (-iisz-) 1540—1541)

Etymologi

[fsv. paradis korn, paradisa korn, paris korn; jfr dan. o. nor. paradiskorn, mlt. paradīskorn, t. paradieskörner, pl., eng. grain of paradise, fr. graine de paradis]

(i fackspr.) frö av växten Aframomum melegueta K. Schum. (med smak som erinrar om peppar; använt ss. krydda, förr äv. inom medicinen); vanl. (koll. l. i pl.) ss. ämnesnamn. KryddRSthm 1531—33, s. 6. Canell, Paradiiss korn, och andre kryddor. G1R 11: 77 (1536). Darelli Sockenapot. 148 (1760; använt ss. medel mot frossa). Gentz Lindgren 151 (1930). — Anm. Möjl. hör hit ordet paresse i TullbSthm 21/8 1578.

Till SAOB