SAOL

publicerad: 2015  

parcell

parc·­ell [‑el´] substantiv ~en ~er • jordruta för växtförsök; av­styckad jord­lott; stycke, bit

Singular
en parcell	obestämd form
en parcells	obestämd form genitiv
parcellen	bestämd form
parcellens	bestämd form genitiv
Plural
parceller	obestämd form
parcellers	obestämd form genitiv
parcellerna	bestämd form
parcellernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

parcell parcellen parceller

parc·ell·en

substantiv

parcell´

● jordlott som skiftats ut från större lant­egendom

○ äv. mindre del av åkerareal som av­skilts för försöksodling

belagt sedan 1838; av franska parcelle 'liten bit'; besläktat med partikel; jfr ur­sprung till persedel

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PARCELL parsäl4, r. l. m. (l. f.); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. -celle)

Etymologi

[jfr t. parzelle; av fr. parcelle, av ett vulgärlat. particella, ombildning av lat. particula (se PARTIKEL). — Jfr PERSEDEL]

1) (med fackspråklig prägel) litet stycke l. liten del av ett helt; bit; i pl. äv.: smådelar. Almqvist Smar. 63 (1845). Taket i den nya Lorensbergsteatern i Göteborg är .. indelat i ganska djupa parceller. Berg Akust. 7 (1921). (Vid skogsstämpling) utmärkas .. s. k. körskiften, d. v. s. de olika parceller av stämplingstrakten, som böra bortsättas till varje särskild ackordstagare. 3NF 17: 1122 (1932).

2) [specialanv. av 1] (utom i Finl. i sht om utländska förh.) i fråga om jord (jfr 3): avgränsat (mindre) jordområde; ägolott, jordlott; ägofigur; särsk. om avstyckad l. avsöndrad jordlott. Nordmann BorgåBarn 134 (i handl. fr. 1838). Hellberg Samtida 1: 93 (1870). En från egendomen utbruten parcell. Ramsay Barnaår 3: 111 (1904). Landet (i Jangtsedalen) är uppdelat i parceller. SvGeogrÅb. 1928, s. 164. jfr STRAND-PARCELL.

3) [jfr 2] (i fackspr.) mindre areal l. teg l. jordstycke varpå ett visst slags växter odlas (särsk. vid försök inom växtodling) l. som vid gödslingsförsök o. d. behandlas på speciellt sätt (för att kunna jämföras med andra på annat sätt behandlade jordstycken). UtsädT 1891, s. 14. BtRiksdP 1895, 6Hufvudtit. s. 43. SFS 1937, s. 467. jfr KONTROLL-, STUDIE-PARCELL.

Ssgr: (2) PARCELL-AVGÄLD. (i Finl.) avgift erlagd av ägare l. innehavare av avsöndrad parcell till ägaren l. innehavaren av den lägenhet varifrån jorden blivit avsöndrad. FFS 1919, nr 90, s. 10. —

(2) -BRUK. (i Finl., mera tillf.) mindre (avsöndrad) lägenhet varpå jordbruk bedrives. Smeds Malaxb. 74 (1935). —

(2) -BRUKARE. (i Finl., mera tillf.) jfr -bruk. Smeds Malaxb. 375 (1935). —

(3) -FÄLT. (i fackspr.) fält med parceller (för växtodlingsförsök o. d.). UtsädT 1891, s. 18. —

(3) -FÖRSÖK. (i fackspr.) försök (inom växtodling o. d.) på parceller. UtsädT 1891, s. 18. —

-LÄGENHET. (i Finl.) jfr lägenhet 9. FFS 1896, nr 10, s. 3.

Avledn.: PARCELLERA, v., -ing. [jfr t. parzellieren, fr. parceller] (utom i Finl. i sht om utländska förh.) till 2; med avs. på jord(egendom) o. d.: stycka l. skifta i små jordlotter; äv. i uttr. parcellera (jord o. d.) i (smålotter o. d.); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Edholm C15Tid 154 (1865). Parcellering af större egendomar. 2NF 37: 691 (1925). SvGeogrÅb. 1927, s. 175 (: i). Jorden är i oaserna .. i hög grad parcellerad. Ymer 1929, s. 177.

Till SAOB