SAOL
publicerad: 2015
parentera
par·ent·era
verb
~de ~t • hålla minnestal över; jfr parentation
Finita former | |
---|---|
parenterar | presens aktiv |
parenteras | presens passiv |
parenterade | preteritum aktiv |
parenterades | preteritum passiv |
parentera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att parentera | infinitiv aktiv |
att parenteras | infinitiv passiv |
har/hade parenterat | supinum aktiv |
har/hade parenterats | supinum passiv |
Presens particip | |
parenterande | |
Perfekt particip | |
en parenterad + substantiv | |
ett parenterat + substantiv | |
den/det/de parenterade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
parentera
parenterade parenterat
verb
●
hålla
parentation över någon
parentera (över någon)
han parenterade över sin avlidne ordensbroder
belagt sedan 1652;
av lat. parenta´re 'fira någons minne med offer vid graven', till par´ens 'fader eller moder'
parenteraparentation
SAOB
publicerad: 1952
PARENTERA par1änte4ra l. -en-, i Sveal. äv. -e3ra2 (parente´ra (l(äs) paräntera) Weste, paränntèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PARENTATION, PARENTATOR.
Etymologi
1) (mera tillf.) om antika förh.: offra dödsoffer, fira ngns minne med gravoffer. Cavallin Parent. 26 (1863).
2) hålla (högtidligt) åminnelsetal (l. liktal); vanl. i uttr. parentera över ngn, stundom äv. (tr.) parentera ngn, hålla åminnelsetal (l. liktal) över ngn; ngn gg äv. oeg. l. bildl.: hylla ngns minne med en skriven dödsruna; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som är (l. varit) föremål för parentation (äv. substantiverat); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: åminnelsetal (l. liktal). ConsAcAboP 1: 508 (1652: öfwer). Han .. / blef af Posten parenterad. Kellgren (SVS) 2: 159 (1782). Secter Gasp (inträder) midt under oration .. och börjar smäda så den parentherade som parentatorn. SvLitTidn. 1821, sp. 134. Professor Hallendorff parenterade under året bortgångna medlemmar. SvD(A) 1924, nr 327, s. 9.