SAOL

SO

publicerad: 2021  

parfait parfaiten parfaiter

substantiv

[-fä´]

● en fryst efter­rätt av ägg, grädde, socker m.m. och som liknar glass; ofta smak­satt t.ex. med frukt

blåbärsparfait; chokladparfait

belagt sedan 1907; av franska parfait med samma betydelse, till parfait 'full­komlig'; jfr ur­sprung till 1perfekt

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PARFAIT parfä4, r.; best. -en -fä4n l. -fä4en; pl. -er.

Etymologi

[av fr. parfait, substantivering av parfait, adj., fullkomlig (se PERFEKT, adj.)]

kok. (efterrätt bestående av) gräddkräm (glass) frusen direkt i den form varur den uppstjälpes före serveringen. Jacobsson ModKokkonst 399 (1907). I pausen mellan parfaiten och frukten kommo talen. ST 1935, nr 338, s. 15.

Ssg: PARFAIT-MASSA, r. l. f. kok.

Till SAOB