SAOL

publicerad: 2015  

partikel

part·­ikel [‑ik´el] substantiv ~n partiklar • små­del av ett ämne; del av atom; små­ord t.ex. ju, så

Singular
en partikel	obestämd form
en partikels	obestämd form genitiv
partikeln	bestämd form
partikelns	bestämd form genitiv
Plural
partiklar	obestämd form
partiklars	obestämd form genitiv
partiklarna	bestämd form
partiklarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

partikel partikeln partiklar

part·ikl·ar

substantiv

partik´el

1 mycket liten del av ett ämne ofta så liten att den kan sväva fritt

partikelfilter; dammpartikel; plastpartikel; sotpartikel

partiklar (av något)

fina partiklar av snö och is blåste i an­siktet på honom

○ spec. (fysik) om materiens smådelar, t.ex. protoner och elektroner

partikelaccelerator; partikelfysik; elementarpartikel

belagt sedan 1706; av lat. partic´ula 'liten del', till par´s 'del'; jfr ur­sprung till part

2 typ av (små)ord som huvud­sakligen har grammatisk funktion el. funktionen att modifiera betydelsen hos ett när­stående, betydelse­mässigt rikare ord (vanligen verb)

partikelverb

prepositioner, konjunktioner och vissa adverb räknas som partiklar; i frasen "stanna upp" under­stryker partikeln "upp" det hastiga full­bordandet av handlingen

belagt sedan 1650

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PARTIKEL partik4el, r. l. m.; best. -n; pl. -klar (Block MotalaStr. 58 (1708) osv.) ((†) -kler Pourel de Hatrize 52 (1650), Triewald Förel. 1: 40 (1735)); förr äv. PARTIKUL l. PARTIKULA; anträffat bl. i pl. -kuler.

Ordformer

(-ticle 1734—1736. -ticuler, pl. 1578. -tikel (-ticel, -tickel) 1635 osv.)

Etymologi

[jfr t. partikel, eng. particle, fr. particule; av lat. particula, diminutiv av pars (gen. partis; se PART). — Jfr PARTIKULJÄR, PARTIKULÄR]

1) (†) del l. parti l. detalj av ngt; äv. närmande sig 2. Almennelige purgeringer, och particulers rening. BOlavi 36 a (1578; om kroppsdel?). En Partikel och deel af thet medhskapade Gudz Belätes kraffter .. äre öffuerbleffne vthi (människan). Phrygius HimLif. 163 (1615). Oratorium war en Partickel aff then helige Klädebonaden. Schroderus Os. 2: 356 (1635). Råds-Herrens Castegrens (palats), .., som för sina particlars Homogeneité ej kan undgå en uppmärksam resandes förundran. Kellgren (SVS) 6: 39 (1775). Menniskosjälen .. (är) en partikel af verldssjälen. Boström 2: 47 (1838). — särsk. om mindre del (underavdelning) av en skrift l. framställning av ngt: del, kapitel, artikel, sats l. dyl. Schroderus Os. III. 1: 262 (1635). (Han) fungerade .. som respondent vid en offentlig disputation .. öfver en partikel af Sahlbergs Insecta fennica. Vasenius Top. 2: 55 (1914).

2) ytterst liten (bestånds)del; numera nästan bl. om de minsta (självständiga, någorlunda likformiga) beståndsdelar av ngt som man räknar med i ett visst sammanhang, t. ex. om de smådelar varav en massa är sammansatt l. de atomer, elektroner, joner l. molekyler varav materien är uppbyggd; särsk. mek. om en del av ngt som är så liten att den kan betraktas ss. varande utan storlek (”materiell punkt”); förr ofta liktydigt med: atom, molekyl. Hiärne 2Anl. 154 (1706). När saltet genom tiden väl är blifvit til sina aldrasubtilesta particlar fördelt. Stridsberg Åkerbr. 7 (1727). Desse analyser skulle icke kunna förlikas med läran om bestämda proportioner, om arsenikens partikel hade den vigt, som (osv.). FKM 4: 139 (1815). Solen utsänder utom ljus äfven elektriskt laddade partiklar. LfF 1910, s. 261. En partikel eller materiell punkt. Ekman Mek. 7 (1919). Vid .. (gaskrigsgranaternas) explosion förstoftas klorpikrinet i så fina partiklar, att det kan hålla sig svävande i luften ända till 5 à 6 dagar. NoK 44: 18 (1925). — jfr DAMM-, ELD-, JORD-, JÄRN-, KOL-, LJUS-, LUFT-, MASS-, MATERIE-, MOLN-, RÖK-, SLAM-, SMUTS-, SMÅ-, STOFT-, TVÅL-, VATTEN-PARTIKEL m. fl.

3) språkv. om vissa ur grammatisk synpunkt jämförelsevis underordnade, oböjliga ord, småord; särsk. dels om ord vars grammatiska art man icke kan l. bryr sig om att närmare bestämma, dels sammanfattande beteckning för adverb, prepositioner, konjunktioner, interjektioner o. infinitivmärket att; ngn gg äv. om andra ordelement (suffix, prefix). Pourel de Hatrize 52 (1650). Et språk består af tre delar .., Namn (Nomen), Ord (Verbum) och Partikel. Ljungberg SvSpr. 33 (1756). Det är klart, att en (i ordet gluggen) är en blott partickel. Botin SvSpr. 15 (1777). Noreen VS 5: 143 (1906). — jfr ART-, BESTÄMMELSE-, FRÅGE-, FÖRSTÄRKNINGS-, HOPSÄTTNINGS-, NEKELSE-, NEKNINGS-, RELATIV-, TIDS-PARTIKEL m. fl.

Ssg: (2) PARTIKEL-ATTRAKTION. fys. om den attraktion som en partikel utövar (på en annan). Lindhagen Astr. 571 (1861).

Till SAOB