SAOL

publicerad: 2015  

pastös

past·­ös [‑ö´s] adjektiv ~t ~a • med färgen tjockt på­lagd, pastos; degig, upp­svälld: ​pastös hud

Positiv
en pastös + substantiv
ett pastöst + substantiv
den/det/de pastösa + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pastös pastöst pastösa

past·ös

adjektiv

pastö´s

● pastos

belagt sedan 1887; se ur­sprung till pastos

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PASTÖS pastø4s l. (i bet. 2) PASTOS pastå4s, adj. -are. adv. -T.

Ordformer

(-os 1867 osv. -ös 1832 osv.)

Etymologi

[jfr t. pastos, pastös, eng. pastose (i bet. 2), it. pastoso; till senlat. pasta (se PASTA)]

1) med. degig, uppsvälld; med degigt, uppsvällt utseende. Detta pastösa, tröga hudveck. TLäk. 1832, s. 76. Belfrage (1927).

2) mål. i fråga om målningsteknik: med färgen pålagd i tjocka, upphöjda massor; med tjockt pålagd färg. Estlander KonstH 162 (1867). (Franz Hals') ypperliga, raskt och pastöst målade bild af Hille Bobbe. NF 6: 595 (1882). Bilden är raskt och bredt målad med tämligen pastos färg i en brunröd helton. Sirén Pilo 128 (1902). särsk. i utvidgad anv., om färg l. föremål i naturen. Ahrenberg Hem. 216 (1887). ”Pays flamand”, vars disigt fuktiga sol och pastösa, gråmolniga himmel de med sådan kärlek skildrat. Cedercreutz Typ. 1: 16 (1907, 1917).

3) (i fackspr.) om vin: fyllig. 2NF 21: 211 (1914).

Till SAOB