SAOL
publicerad: 2015
patinera
pat·in·era
verb
~de ~t • överdra med patina
| Finita former | |
|---|---|
| patinerar | presens aktiv |
| patineras | presens passiv |
| patinerade | preteritum aktiv |
| patinerades | preteritum passiv |
| patinera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att patinera | infinitiv aktiv |
| att patineras | infinitiv passiv |
| har/hade patinerat | supinum aktiv |
| har/hade patinerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| patinerande | |
| Perfekt particip | |
| en patinerad + substantiv | |
| ett patinerat + substantiv | |
| den/det/de patinerade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1952
PATINA pa4tina (jfr Bergroth FinlSv. 50 (1916)), sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf.) -or (Cedercreutz Typ. 1: 99 (1908, 1917)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. patina, fr. patine; av it. patina, äv.: fernissa, blanksmörja, beläggning; av ovisst urspr.]
(grön l. blå l. brun) beläggning som uppstår på koppar- l. bronsföremål gm en längre tids invärkan av luft l. fukt o. som består av basiska kopparkarbonat; antikärg, ädelärg; äv. om dylik beläggning åstadkommen med konst (gm behandling med syror o. d.). Almroth Kem. 599 (1834). Konstgjord patina på koppar. 2NF 18: 247 (1912). Den vackra patinan (på bälteprydnaden från bronsåldern). Västerb. 1941, s. 183. — jfr ANTIK-, MOSS-PATINA. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., om beläggning l. överdrag o. d. på (ytan av) ngt (l. ngn); särsk. om dylik beläggning osv. som skänker en ålderdomlig prägel; äv. allmännare, om ålderdomlig (förfinad) prägel l. karaktär o. d.; särsk. i uttr. ålderns patina. Idun 1890, s. 536. Jag hade fått en hemskt mulattisk patina af vulkaniskt damm under ridten. Engström Häckl. 77 (1913). Städer, som fått patina utan att förlora livets färg. Fogelqvist ResRot 69 (1926). Ett herresäte med årens och ålderns patina över sig. KyrkohÅ 1933, s. 123. jfr GLÖD-, MOSS-PATINA.
-FÄRG.
Avledn.: PATINERA, v., -ing. [jfr t. patinieren, fr. patiner, it. patinare] överdraga (ngt) med patina l. åstadkomma patina på (ngt); särsk. (med subj. betecknande person): med konst (gm behandling med syror o. d.) åstadkomma patina på (ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk.: åstadkomma en beläggning l. ett överdrag o. d. på (ngt l. ngn), i sht i fråga om beläggning osv. som skänker en ålderdomlig prägel; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Almroth Karmarsch 523 (1839). Koppar, som man .. på åtskilliga sätt patinerar. TT 1877, s. 104. Gamla fästningsmurar, som tiden patinerat i rostrött och ockra. Berg Spanskt 37 (1915). Parkettgolvet har patinerats av åratals smuts. Rogberg Portug. 154 (1931). De väl patinerade bronser som grävdes fram i Rom och Pompeji. HantvB I. 1: 402 (1934). jfr moss-patinerad. särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret(are) anv., övergående i bet.: patina (äv. i utvidgad l. bildl. anv.). (En bronsstatys) rätta prydnad är .. en patinering, som kommer så småningom, alldeles af sig själf. GHT 1897, nr 69 A, s. 2. Brottytornas (på stenhällen) patinering. AntT XXII. 1: 36 (1917). jfr moss-patinering.