SAOL

publicerad: 2015  

petig

pet·­ig adjektiv ~t ~a • pedantisk; gnetig

Positiv
en petig + substantiv
ett petigt + substantiv
den/det/de petiga + substantiv
den petige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de petigare + substantiv
Superlativ
är petigast
den/det/de petigaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

petig petigt petiga

pet·ig

adjektiv

pe`tig

1 (över­drivet) nog­grann med detaljer äv. sådana som eg. är betydelse­lösa

petig (med något/att+verb)

petig (med något)

petig (med att+verb)

en petig tjänste­man som krävde att allt skulle stå på rätt plats på blanketten

belagt sedan 1841

2 som är tids­ödande och ena­handa och kräver nog­grannhet och ev. viss finger­färdighet

det var ett petigt arbete att sortera mynten i högar

belagt sedan 1884

3 mycket liten särsk. om hand­stil

belagt sedan 1840

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

PETIG pe3tig2, adj. -are. adv. -T.

Etymologi

[till (stammen i) PETA, v.]

1) i fråga om skrift l. tryck; dels om skrivtecken l. tryckstil: liten o. skriven resp. tryckt med tunna, fina linjer, fin (se FIN, adj. II 4); stundom med anslutning till 3, med bibet. av: pedantiskt utförd, sirlig o. d.; dels om skrift, tryck l. handstil: som utmärkes av dylika skrivtecken resp. dylik tryckstil; jfr GNETIG, adj.2 3. Små petiga siffror. Almqvist AmH 1: 89 (1840). Några små petiga titelrader. Siwertz JoDr. 134 (1928). En .. sirlig, spenslig, petig piktur. SvD 23/8 1931, Söndagsbil. s. 7.

2) om person: minutiöst l. pedantiskt (stundom småaktigt l. kitsligt) noggrann l. noga (i allm. l. med ngt visst), pedantisk; äv. om ngns sätt l. uppträdande o. d. Vara petig med sin klädsel. Liljecrona RiksdKul. 426 (1841). Ett fint, något petigt maner (att måla). Eichhorn Stud. 2: 50 (1869, 1872). Vår fångvakterska .. var ej så petig med att dörren skulle hållas stängd. Sandblad RyFång. 146 (1915). En liten fin, petig och spenslig människa. Olsson Fröding 46 (1950).

3) om sak: som vittnar om l. är utförd med pedantisk (stundom småaktig l. kitslig) noggrannhet; vars detaljer äro utförda med pedantisk noggrannhet. FotogrT 1890, s. 112. Allt (på fartygsmodellerna) är så fint och petigt skuret, snidat och hopbundet, svarvat och skruvat. Hedin Pol 2: 33 (1911). Den framförda kritiken .. synes kanske petig. SvGeogrÅb. 1934, s. 237. — särsk. (föga br.) övergående i bet.: (liten, fin o.) sprättig. Små, petiga, svarta mustascher. Retzius Nil. 342 (1891). Högberg Vred. 1: 58 (1906).

4) om arbete o. d.: som utgör ett (besvärligt, tidsödande) ”knåpande” med detaljer o. d., som är ett ”petgöra”. MeddSlöjdF 1884, s. 53. Det petiga och ansvarsfulla värvet .. att utarbeta en rysk språklära. SvD(A) 1933, nr 281, s. 7.

Avledn.: PETIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara petig; särsk. till 2, 3. NF 2: 266 (1877). Laurin LivKonst 64 (1931).

Till SAOB