SAOL
publicerad: 2015
picka
picka
verb
~de ~t • hacka; ticka
Finita former | |
---|---|
pickar | presens aktiv |
pickas | presens passiv |
pickade | preteritum aktiv |
pickades | preteritum passiv |
picka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att picka | infinitiv aktiv |
att pickas | infinitiv passiv |
har/hade pickat | supinum aktiv |
har/hade pickats | supinum passiv |
Presens particip | |
pickande | |
Perfekt particip | |
en pickad + substantiv | |
ett pickat + substantiv | |
den/det/de pickade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
picka
pickade pickat
verb
●
plocka upp (föda) med näbben om fågel
någon/något pickar (något)
någon pickar (något)
något pickar (något)
hönsen pickade brödsmulor på gården
○
äv.
hacka, sticka med näbb el. något annat vasst
kycklingen pickade sönder äggskalet; picka brödet före gräddningen
○
äv.
slå svagt och snabbt
fågelungens pickande hjärta
belagt sedan 1469 i bet. 'slå (om hjärta)', 1603 i bet. 'plocka föda' (Heliga Mechtilds uppenbarelser);
fornsvenska pikka (om hjärtat); gemensamt germanskt ord; trol. ljudmålande; besläktat med
pikera
pickapickande