SAOL

publicerad: 2015  

pilaff

pilaff [pilaf´] substantiv ~en • en ris­rätt

Singular
en pilaff	obestämd form
en pilaffs	obestämd form genitiv
pilaffen	bestämd form
pilaffens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pilaff pilaffen

pilaff·en

substantiv

pilaff´

● en (turkisk) mat­rätt med smör­fräst ris och lök som kokats i buljong (eller vatten) och serveras med kött, fisk eller dylikt

pilaffris; lammpilaff

belagt sedan 1658; via turk. av persiska pelāv, polow med samma betydelse

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

PILAFF pilaf4, ngn gg äv. PILAV pila4v, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. PILAU pilå4 (pi´llau Dalin, i vers — ∪ CVAStrandberg 4: 165 (1857)), r. l. m.; best. -n; pl. -er; förr äv. PLÅV, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(pilaf 1933. pilaff 1839 osv. pilau 1809—1940. pilav 1839—1933. pillao 1790. pillau 1809—1921. pilou 1658, 1679. plåv 1907)

Etymologi

[jfr t. pil(l)au, pil(l)aw, pilaf, eng. pilau, pilaw, pilaff, fr. pilau, ry. pilaw, plow m. m., turk. pilaw; (ytterst) av pers. pilaw, namn på ifrågavarande rätt]

(om orientaliska förh. samt kok.) maträtt bestående av kokt ris blandat med smält fett l. smör o. hackat kött o. d. samt smaksatt med peppar l. dyl. Rålamb Resa 25 (1658, 1679). Kellgren (SVS) 6: 281 (1790). Golovanjuk Silk. 30 (1941).

Till SAOB