SAOL

publicerad: 2015  
pinka
pinka verb ~de ~t • ⟨starkt vard.⟩ urinera
Finita former
pinkarpresens aktiv
pinkaspresens passiv
pinkadepreteritum aktiv
pinkadespreteritum passiv
pinkaimperativ aktiv
Infinita former
att pinkainfinitiv aktiv
att pinkasinfinitiv passiv
har/hade pinkatsupinum aktiv
har/hade pinkatssupinum passiv
Presens particip
pinkande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
pinka pinkade pinkat
verb
pink`a
● starkt var­dagligt kissa
pinknödig
någon pinkar (på något)
○ spec. (ofta bildligt) i ett ut­tryck för revir­markering
hundarna pinkade in sina revir; lagen spelade av­vaktande i början av matchen och pinkade lik­som in revir
inte illa pinkat! var­dagligten fin prestation!hennes album sålde platina på mindre än en månad, inte illa pinkat!
belagt sedan 1651; sv. dial. pinka; av ovisst urspr., trol. ljudmålande barnspråksord
pinkapinkande
Till SO

SAOB