SAOL

publicerad: 2015  

plantering

plant·­er·ing substantiv ~en ~ar • sättning av plantor; om­råde med planterat växt­bestånd

Singular
en plantering	obestämd form
en planterings	obestämd form genitiv
planteringen	bestämd form
planteringens	bestämd form genitiv
Plural
planteringar	obestämd form
planteringars	obestämd form genitiv
planteringarna	bestämd form
planteringarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

plantering planteringen planteringar

plant·er·ing·en

substantiv

plante´ring

● det att plantera

planteringsjord; planteringspinne; planteringsspade

plantering (av något) (någonstans)

de sökte investeringsstöd för plantering av energi­skog

○ äv. om­råde där plantor (nyligen) satts

granplantering

trampa inte i planteringen!

○ äv. om­råde med odlade prydnadsväxter

man får inte plocka blommor i planteringarna

belagt sedan 1541

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

PLANTERING, sbst., se plantera, v.

Till SAOB