SAOL
publicerad: 2015
plenarsammanträde
plen·ar|samm·an·träde
substantiv
~t ~n plenar- sammanträde
| Singular | |
|---|---|
| ett plenarsammanträde | obestämd form |
| ett plenarsammanträdes | obestämd form genitiv |
| plenarsammanträdet | bestämd form |
| plenarsammanträdets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| plenarsammanträden | obestämd form |
| plenarsammanträdens | obestämd form genitiv |
| plenarsammanträdena | bestämd form |
| plenarsammanträdenas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
sammanträde
sammanträdet sammanträden
samm·an|träd·et
substantiv
●
organiserat möte för att diskutera frågor och (ofta) fatta beslut i olika typer av valda församlingar; särsk. med tonvikt på fastlagda rutiner för detta
JFR
konferens
sammanträdesbord; sammanträdesprotokoll; sammanträdesrum; sammanträdesteknik; plenarsammanträde
(sitta) i sammanträde
(på/under/vid) sammanträdet
(på) sammanträdet
(under) sammanträdet
(vid) sammanträdet
ett sammanträde (om någon/något/sats)
ett sammanträde (om någon)
ett sammanträde (om något)
ett sammanträde (om sats)
ett extra sammanträde; ett viktigt sammanträde; kallas till sammanträde; hon sitter i sammanträde hela eftermiddagen och kan inte nås
belagt sedan 1656
SAOB
publicerad: 1953
PLENAR- plena3r~.
Etymologi
ss. förled i ssgr; eg.: full-.
2) ss. förled i fackspråkliga ssgr som avse överläggningar l. beslut o. d. av församlingar i plenum.
Ssgr (i allm. till 2; med prägel av fackspr., ofta statsv. o. polit.): (1) PLENAR-AVLAT~02 l. ~20. [jfr kyrkolat. indulgentia plenaria] teol. om förh. i romersk-katolska länder: avlat innebärande fullständigt efterskänkande av alla timliga syndastraff. KristlStudSkriftser. 56: 32 (1916). —
-BEHANDLING. behandling av ett ärende i plenum. DN(A) 1931, nr 123, s. 6. SvRiksd. II. 11: 32 (1934). —
-DEBATT. särsk.: riksdagsdebatt vid plenum. Utskottsarbete och plenardebatter. 3SAH 15: 70 (1900). —