SAOL

publicerad: 2015  

prekär

pre·­kär [‑kä´r] adjektiv ~t ~a • vansklig, bekymmersam; pinsam, öm­tålig

Positiv
en prekär + substantiv
ett prekärt + substantiv
den/det/de prekära + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

prekär prekärt prekära

pre·kär

adjektiv

[-kä´r]

● mycket bekymmersam

JFR vansklig

ett prekärt läge; en prekär situation

belagt sedan 1805; av franska précaire med samma betydelse; av lat. preca´rius 'som vinns genom böner'

Till SO

SAOB

publicerad: 1954  

PREKÄR prekä4r l. -æ4r, adj. -are. adv. -T.

Ordformer

(förr äv. -cair(e))

Etymologi

[av fr. précaire, av lat. precarius, bedjande, som vinnes med böner, som ges av nåd o. d., till stammen i prex (gen. precis), bön, precari, bedja (jfr FRÅGA, v., PREJA, v.1 m. fl.)]

1) om tillvaro, situation, läge, ställning o. d.: (mycket) vansklig l. bekymmersam. KyrkohÅ 1910, s. 173 (1805). Den svenska extralärarens prekära ställning. Verd. 1888, s. 80. Verkligt prekärt blev .. läget för våra utlandsförbindelser 1929, då Öresund korkades igen och Trälleborg stängdes av isen. VFl. 1937, s. 115.

2) osäker, oviss o. d.; numera bl. ngn gg: utsatt för risk att förloras; förr äv. dels: som saknar riktig kraft, svag, dels: tvivelaktig. Deras (dvs. Frankrikes) mediation hade aldrig blifvit mera än välmenande ock precaire. MinnSvNH Bih. 1: 65 (1788). Att antaga prekära likheter för constaterade facta. SvLitTidn. 1817, sp. 237. Den prekära myndighet .. (de ryska bolsjevikledarna) år 1917 ryckte till sig ur anarkiens och upplösningens stormvågor. Essén Eur. 37 (1926).

3) (numera mindre br.) pinsam; ömtålig. Hammarsköld KonstH 438 (1817). (Wedekind) är inte den enda författare, som .. behandlat ytterst prekära ämnen. Küntzel TyLitt. 101 (1927).

Till SAOB