SAOL

publicerad: 2015  
profetera
pro·­fet·­era verb ~de ~t • förkunna som gudomligt budskap; förut­säga, sia; ​jfr profetia
Finita former
profeterarpresens aktiv
profeteraspresens passiv
profeteradepreteritum aktiv
profeteradespreteritum passiv
profeteraimperativ aktiv
Infinita former
att profeterainfinitiv aktiv
att profeterasinfinitiv passiv
har/hade profeteratsupinum aktiv
har/hade profeteratssupinum passiv
Presens particip
profeterande
Perfekt particip
en profeterad + substantiv
ett profeterat + substantiv
den/det/de profeterade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
profetera profeterade profeterat
verb
profete´ra
● sär­skilt bibliskt upp­träda som religiös förkunnare
profetera (om) något/sats
profetera (om) något
profetera (om) sats
○ nu­mera vanligen försvagat förut­spå, förut­säga
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska prophetera
profeteraprofeterande
Till SO

SAOB

publicerad: 1954  
PROFETERA prω1fete4ra l. prå1- l. prωf1- l. prof1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (prophete´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Gl1Kor. 14: 22 (NT 1526), SvTyHlex. (1872)), -NING (†, Elimæus MOlofsson B 1 a (1615)); -ARE (†, PErici Musæus 4: 58 b (1582)).
Ordformer
(-fetera (-ph-) 1526 osv. -fitera (-ph-) 1558)
Etymologi
[fsv. prophetera; jfr mlt. prophetēren, mht. o. ä. t. prophezieren, ffr. propheter; av senlat. prophetare, till propheta (se PROFET)]
1) (i sht i religiöst spr.) motsv. PROFET 1: (på gudomlig befallning l. efter gudomlig ingivelse, ofta i ett tillstånd av extatisk hänryckning) förkunna l. uttala Guds (l. en gudoms) vilja l. straffdom l. löften l. meddela Guds (l. en gudoms) budskap (om kommande händelser); äv. med obj. betecknande vad som förkunnas osv.; äv. (närmande sig 2) i uttr. profetera om ngt, i sht förr äv. profetera ngn ngt, framföra profetia (se d. o. 1) l. profetior om ngt resp. gm profetia l. profetior förkunna för ngn ngt som skall ske. Zacharias opfyltes medh then helgha anda, propheterade oc sadhe (osv.). Luk. 1: 67 (NT 1526). Hans (dvs. Jerusalems) Prester lära för löön, och hans Propheter prophetera för penningar. Mika 3: 11 (Bib. 1541). Vthi första Cap. propheterar han thet tilstundande straff offuer Israels folck. FörsprJoel (Därs.). Propheten Jonas haffuer propheterat honom, at han skulle thesse Städher .. igen bekomma. Lælius Bünting Res. 1: 152 (1588). Joakim av Floris hade profeterat om den Helige Andes tidsålder, som skulle börja år 1260. KyrkohÅ 1930, s. 52. — särsk.
a) (†) vara i ett tillstånd av profetisk hänryckning (o. därunder sjunga l. traktera musikinstrument); (i profetisk hänryckning) lovprisa l. lovsjunga Gud. The sågho twå Chorar medh Propheter prophetera. 1Sam. 19: 20 (Bib. 1541). 1Krön. 25: 3 (”26”) (Därs.). Agardh ThSkr. 1: 16 (1842, 1855).
b) (numera föga br.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: förutsagd i profet(er)s uttalanden; jfr 2. Sylvius Mornay 569 (1674). (Jesus) uppträder såsom den Propheterade, bilägger sina påståenden med ställen af Gamla Testamentet. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 24 (1834). Hwasser VSkr. 1: 49 (1852).
2) i utvidgad anv., motsv. PROFET 4: förutsäga l. spå l. förespå (ngt); dels om person (o. i denna anv. i fråga om förutsägelser som ha form av religiös förkunnelse utan bestämd avgränsning från 1), dels (numera bl. tillf.), om djur l. sak: varsla om (ngt), förebåda (ngt); ofta i uttr. profetera om ngt, spå l. sia om ngt. Then verdige fru S. Birgitta hade propheterat, att then sidste romerske messe, som för domen säijes skulle, then skulle skee utti Vastena. G1R 24: 388 (1554); jfr 1. Elimæus MOlofsson B 1 a (1615). Man känner Svalans håg / At onda tider prophetera. GFGyllenborg Vitt. 2: 53 (1777, 1795). Vinterns makt är all, / Och sommar profeterar kulna vinden. Cygnæus 10: 305 (1854). (Det är) vanskligt att profetera om, hur ett framtida krig kommer att te sig. VFl. 1938, s. 54. — särsk. (numera bl. ngn gg ålderdoml.) i uttr. profetera ngn ngt, förutsäga ngt för ngn; förr äv. om ngt sakligt: varsla om ngt för ngn. Rüdling Suppl. 305 (1740). LoW Inl. 43 (1911).
Till SAOB