SAOL
publicerad: 2015
projektilbana
pro·jekt·il|bana
substantiv
~n ‑banor projektil 1bana 1
| Singular | |
|---|---|
| en projektilbana | obestämd form |
| en projektilbanas | obestämd form genitiv |
| projektilbanan | bestämd form |
| projektilbanans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| projektilbanor | obestämd form |
| projektilbanors | obestämd form genitiv |
| projektilbanorna | bestämd form |
| projektilbanornas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på projektilbana i SO gav inga svar.
Menade du:
projektilbjörn
projektplan
projektledare
projektil
projektera
urogenitalorgan
Menade du:
projektilbjörn
projektplan
projektledare
projektil
projektera
urogenitalorgan
SAOB
publicerad: 1954
PROJEKTIL prω1ʃäkti4l l. prωʃ1- l. prå1- l. proʃ1-, l. -ek-, stundom -jäkt- l. -jekt- (-schäckti´l Dalin), r. l. m. ((†) n. JournManuf. 3: 82 (1833)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ect-)
Etymologi
[jfr t. projektil, eng. projectile; av fr. projectile, till stammen i lat. projectus, p. pf. av projicere (se PROJICIERA)]
föremål (t. ex. en sten l. kula l. granat) som kastas l. utslungas l. avskjutes (l. fälles från ett flygplan) ss. vapen l. förstörelsevärktyg o. d. KrigVAH 1823, s. 235. Kastar Ni en sten eller afskjuter en kula i luften, så beskrifver projektilen .. en kroklinig bana. Björling Sol. 18 (1870). Projektilerna till .. (luftvärnskanonerna) äro försedda med sprängladdning. VFl. 1935, s. 80. — jfr ARTILLERI-, BRAND-, FULL-, GAS-, HÅL-, KANON-, LYS-, SPÅRLJUS-, STRIDS-, TRÅNG-PROJEKTIL m. fl.
Ssgr (i sht skjutk. o. mil. — Anm. I nedan upptagna ssgr avser förleden i allm. projektiler använda ss. ammunition för skjutvapen): PROJEKTIL-BANA, r. l. f. en utslungad (kastad, avskjuten) projektils bana; jfr kul-bana 2. KrigVAH 1880, s. 86. —
-BJÖRN, r. l. m. (†) ett slags kärra för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). SD(L) 1897, nr 236, s. 3. —
-KÄRRA, r. l. f. ett slags kärra för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). —
-LYFT. (†) redskap för upplyftande l. upphissande av tyngre projektiler; jfr lyft 2. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-LYFTA, r. l. f.; best. -an. [sidoform till -lyft] (†) = -lyft. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). De Ron o. Virgin I. 1—3: 84 (1886). —
-LÄGE. i kanon: den plats i l. del av loppet där projektilen vilar, då kanonen är laddad. Palmstierna Artill. 2 (1872). —
-TÅNG; pl. -tänger. tång för användning vid hanterande av tyngre projektiler (nere i ammunitionsdurken). TT 1901, Allm. s. 59. —
-VÄRKAN. en projektils (skadegörande) värkan på det träffade föremålet. HbArtillBef. 10: 28 (1882). —