SAOL

publicerad: 2015  
projektilbana
pro·­jekt·­il|­bana substantiv ~n ‑banor projektil 1bana 1
Singular
en projektilbanaobestämd form
en projektilbanasobestämd form genitiv
projektilbananbestämd form
projektilbanansbestämd form genitiv
Plural
projektilbanorobestämd form
projektilbanorsobestämd form genitiv
projektilbanornabestämd form
projektilbanornasbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1954  
PROJEKTIL prω1ʃäkti4l l. prωʃ1- l. prå1- l. proʃ1-, l. -ek-, stundom -jäkt- l. -jekt- (-schäckti´l Dalin), r. l. m. ((†) n. JournManuf. 3: 82 (1833)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ect-)
Etymologi
[jfr t. projektil, eng. projectile; av fr. projectile, till stammen i lat. projectus, p. pf. av projicere (se PROJICIERA)]
föremål (t. ex. en sten l. kula l. granat) som kastas l. utslungas l. avskjutes (l. fälles från ett flygplan) ss. vapen l. förstörelsevärktyg o. d. KrigVAH 1823, s. 235. Kastar Ni en sten eller afskjuter en kula i luften, så beskrifver projektilen .. en kroklinig bana. Björling Sol. 18 (1870). Projektilerna till .. (luftvärnskanonerna) äro försedda med sprängladdning. VFl. 1935, s. 80. — jfr ARTILLERI-, BRAND-, FULL-, GAS-, HÅL-, KANON-, LYS-, SPÅRLJUS-, STRIDS-, TRÅNG-PROJEKTIL m. fl.
Ssgr (i sht skjutk. o. mil. — Anm. I nedan upptagna ssgr avser förleden i allm. projektiler använda ss. ammunition för skjutvapen): PROJEKTIL-BANA, r. l. f. en utslungad (kastad, avskjuten) projektils bana; jfr kul-bana 2. KrigVAH 1880, s. 86.
-BJÖRN, r. l. m. (†) ett slags kärra för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). SD(L) 1897, nr 236, s. 3.
-BOTTEN. bakre väggen i en projektil. Holmberg Artill. 1: 37 (1881).
-BÅR. för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879).
-DURK. sjömil. jfr durk, sbst.1 2 slutet. NF 4: 16 (1880).
-GJUTNING. KrigVAT 1848, s. 10.
-GODS. jfr gods 3 c. Holmberg Artill. 3: 25 (1883).
-KÄRRA, r. l. f. ett slags kärra för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879).
-LYFT. (†) redskap för upplyftande l. upphissande av tyngre projektiler; jfr lyft 2. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-LYFTA, r. l. f.; best. -an. [sidoform till -lyft] (†) = -lyft. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). De Ron o. Virgin I. 1—3: 84 (1886).
-LÅDA, r. l. f. för förvaring av projektiler. Holmberg Artill. 3: 142 (1883).
-LÄGE. i kanon: den plats i l. del av loppet där projektilen vilar, då kanonen är laddad. Palmstierna Artill. 2 (1872).
-MAGASIN. för förvaring av projektiler. SFS 1895, Bih. nr 6, s. 12.
-NEDSLAG~02, äv. ~20. PT 1912, nr 75 A, s. 2.
-SPETS. om spetsen av en konisk projektil. Hägg Flottan 36 (1904).
-STÅL. stål använt ss. material till projektiler. TT 1899, M. s. 2.
-TÅNG; pl. -tänger. tång för användning vid hanterande av tyngre projektiler (nere i ammunitionsdurken). TT 1901, Allm. s. 59.
-VAGN. jfr -kärra. UFlott. 3: 32 (1906).
-VÄRKAN. en projektils (skadegörande) värkan på det träffade föremålet. HbArtillBef. 10: 28 (1882).
-VÄRKSTAD~02, äv. ~20. för framställning av projektiler. Östergren (1935).