SAOL

publicerad: 2015  

prosodi

pros·­odi [‑odi´] substantiv ~n ~er • vetenskapen om ljuds och stavelsers längd, styrka, ton­höjd och hörbarhet: ​svenskans prosodi

Singular
en prosodi	obestämd form
en prosodis	obestämd form genitiv
prosodin	bestämd form
prosodins	bestämd form genitiv
Plural
prosodier	obestämd form
prosodiers	obestämd form genitiv
prosodierna	bestämd form
prosodiernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

prosodi prosodin

pros·odin

substantiv

prosodi´

● (läran om) talets intonation, betoning, rytm, kvantitet och övriga längd­förhållanden t.ex. tids-, frekvens- och intensitets­faktorer hos stavelser, ord el. fraser

○ äv. om sådana ljud­egenskaper (hos ett ord, i ett visst språk­bruk etc.)

finlands­svenskans prosodi

belagt sedan 1724; av grek. prosodi´a med samma betydelse, till pros´ 'till' och ode´ 'sång'; jfr ur­sprung till ode

Till SO

SAOB